Elsa hon är så liten än, så hon hamnar sällan i kläm och aldrig i bråk, men dom två äldsta får vi sära på konstant. Oftast är det Elina som är elak, Niilo har en leksak som hon vill ha, han ligger där hon vill ligga, sitter där hon vill sitta osv.. Elina har ju kommit upp i åren där hon vill ha någon att leka med, medans Niilo fortfarande är liten och helst leker på egen hand. Jag kan inte räkna alla gånger om dan jag hör "Ninna hade den först!" eller Niilos skrik för att Elina drar i honom, puttar på honom, trycker ner honom.. Eftersom Niilo inte kan uttrycka sig riktigt ordentligt än så har hans försvar blivit slag och bitningar, vilket inte heller är bra.

 

Man märker direkt skillnad på barnen när dom är tillsammans och när dom är ensamna. Elina blir som en virvelvind kring Niilo medans när Niilo sover middag är hon världens lugnaste, gosigaste tjej som mer än gärna sitter still i soffan genom en hel film eller leker med lera en timme i köket.

Niilo är alltid högljud när Elina är i närheten, han skriker och försöker hävda sig konstant, medans när han är själv med mig är han så lugn och go, glad och tyst. En helt annan pojk.

 

Jag undrar hur det blir när dom är TRE som ska slåss om samma leksak. FÖRHOPPNINGSVIS så kommer Elina och Niilo att kunna leka med varandra för det mesta och låta Elsa vara.. man kan ju alltid hoppas.

 

Men ändå älskar dom varandra villkorslöst, när dom får låna min telefon för att spela spel sitter Niilo ofta snällt och lutar sig mot Elinas axel för att se på, Elian försöker ofta kramas, säger att hon älskar honom och kallar honom för Älskling <3 Jag är glad att dom har syskon ändå, även fast småbarnsåren är tuffa så märks det varje dag att dom behöver varandra, dom behöver andra barn helt enkelt.