Dagis

Nu är ansökan om dagisplats inskickad. Lille lille Elsa börjar snart hon också och vi hoppas ju givetvis på att hon får plats på samma förskola som Elina och Niilo. Det är jobbigt att dom blir stora, samtidigt som att det är skönt att vi snart kan återgå till vår riktiga vardag. När Elsa börjar (förhoppningsvis i maj nästa år) så har vi varit hemma sammanlagt 4 år med alla tre. Då räknar jag från det att jag blev hemma ett par månader innan Elina föddes.
 
Bilden har pappa tagit. Det är så kul att få sånt här skickat till sig på jobbet. Det bästa som finns är att sätta sig på kafferast, ta upp mobilen och se vad barna har för sig med pappa hemma <3
 




Lucia

Glad lucia alla därute!
Jag är ledig idag och skickade iväg två lusseungar till dagis! Det blev en tomte och en tärna iår. Jag är lite besviken faktiskt över att vi föräldrar aldrig får vara med och fira.. Jag vill ju så gärna se mitt barn gå lussetåg, sjunga och uppträda, men vi får minsann aldrig vara delaktiga. Det här blir Elinas tredje Lucia-firande på dagis, och tredje året som vi inte fått närvara. På föräldramötet för två månader sen fick jag höra "vi har lyssnat på era önskemål och kommer att ha ett eftermiddagståg utomhus så att föräldrar har möjlighet att delta, samt ett foto"bås" där man kan ta enskilda foton på sina barn". Sen fick jag månadsbrevet från förskolan och dom planerna var som bortblåsta. Så otroligt trist! Dom har iof lovat att filma för alla föräldrar att se, men det blir ju inte detsamma som att faktiskt få närvara..
 
Det var en kämpig natt. Antal nätter som vi har fått vara vakna sen vi fick barn kan jag räkna på en hand, så jag ska väl inte klaga, men inatt var en sån natt. Elsa vaknade vid 2.30, sen somnade hon inte om. 6 somnade hon och 6.45 skulle jag upp med de stora! Jag blev otroligt ledsen faktiskt, min enda lediga dag på evigheter och självklart blir det en sån natt. Men jag kan inte heller klandra en liten bebis. Det är som det är, det är bara ta sig i kragen och passa på att få sig lite bebis-mys!
 
 
 




Genus?

Svar på kommentar
Jag fick en fråga här för ett tag sedan om varför jag är så angelägen om att allt ska vara så pojkit respektivet flickit. Och så är egentligen inte fallet. Jag klär gärna mina tjejer i rosa och spets och min son i blått och tufft, men det är bara för att jag har möjligheten att bestämma. När Elina var liten så fick hon bilar och verktyg i present, och hon älskade det. Mina barn får leka med precis vad dom vill och jag skulle aldrig ta en docka ifrån min son, vill han i framtiden klä ut sig till prinsessa eller ha en Hello Kitty tröja till dagis så kommer jag aldrig att säga nej. Mina barn kommer alltid att få vara den dom vill, men sålänge jag kan bestämma kläder och hår så tänker jag utnyttja det.
 


« Tidigare inlägg



Den 4 februari 2013 visade sig det där plusset på stickan. Vi skulle bli föräldrar för första gången! Den 29 september samma år föddes en liten Elina. Året därpå, närmare bestämt den 13 juni 2014 plussade vi igen och vi tre skulle bli fyra och vår son Niilo föddes den 22 januari 2015. Samma år, den 25 september 2015 plussade vi för tredje och sista gången och vår minsting Elsa föddes den 13 maj 2016! Vår familj är komplett, välkommen att ta del av vårt liv!