Det här är det enda man får.

Ja, som jag nämnt tidigare så är han inte direkt någon linslus min pojk. Så bättre än såhär blir det inte. Att få en bra bild på honom är näst intill omöjligt. Niilos album är nästan tomt och jag blir så ledsen, jag vill ju bevara så mycket jag kan av hans första år, men han gör det lite svårt för mig den busen!
 
 




Niilos nya frisyr

Jag och Tony är väldigt eniga när det kommer till barnens hår. Tjejernas hår kommer att få växa på längden tills dom själva säger att dom vill klippa sig (om det dock inte blir i väldigt dåligt skick innan) Elinas hår har jag jämnat till en enda gång när hon var 6 månader, sen har jag bara låtit det vuxit. Hon hade dock lugg en period, men den lät vi också vara sen. Niilo är vi också väldigt eniga med. Han ska ha kort på sidorna och långt uppe på. Tills han kan välja själv såklart. Den här gången behöll vi ALL längd och snaggade runtom, tidigare har vi även klippt ner det långa litegrann. Änsålänge blir det riktigt bra när vi klipper hemma, så inte någon frisör än :)
 




Niilo, min Niilo

Älskade lilla pojke. När du var mindre så kröp du väldigt roligt! Du knuffade dig fram med ena benet, det var ytterst sällan du kröp "normalt". :) Vi väntade så ivrigt på dina första steg, men du ville minsann inte. När du väl började gå så hade du svårt med balansen väääldigt länge, du är nu närmare två år och vinglet har fortfarande inte upphört.
Att äta själv var inte heller någon hit, vi fick mata dig länge. Du vägrade till och med att ens hålla flaskan själv tills du var långt över året, men du älskade mammas närhet. <3 Otroligt mammig var du, LÄNGE! <3
Första leverfläcken dök upp under örat på vänster sida, sen fick du en på höger höft. I perioder från att du var väldigt liten så skrek du utan anledning, ett väldigt gällt skrik, antagligen för att testa rösten. Vi kallade det för en ny "skrik-period" varje gång. Men du var sällan arg, det var bara roligt att skrika. Ditt sätt att säga till storasyster när hon blir för mycket när du inte kan uttrycka dig är att bitas. När du blir arg på vuxna spänner du hela kroppen och skriker "nääääeej!!" sen skrynklar du hela ansiktet och stampar med ena foten i golvet, vi skrattar lika mycket varje gång!
Du har aldrig tagit napp, istället suger du på pekfingret, och använder örngott som snutte. Oavsett om man sätter ett örngott på kudden och du får en att gosa med så sliter du bort det som sitter på kudden iallafall.
Min älskade älskade älskade pojk! Vilka egenheter du har. Jag älskar dig så högt att ord inte räcker till!
 
Innan jag går och lägger mig går jag alltid in och stoppar om mina barn. Ofta sover han såhär, som en nyfödd. Mammas bebis <3
 


« Tidigare inlägg



Den 4 februari 2013 visade sig det där plusset på stickan. Vi skulle bli föräldrar för första gången! Den 29 september samma år föddes en liten Elina. Året därpå, närmare bestämt den 13 juni 2014 plussade vi igen och vi tre skulle bli fyra och vår son Niilo föddes den 22 januari 2015. Samma år, den 25 september 2015 plussade vi för tredje och sista gången och vår minsting Elsa föddes den 13 maj 2016! Vår familj är komplett, välkommen att ta del av vårt liv!