'mamma jag har ont här'

Nog för att jag vill stanna tiden ibland, men när ens barn är tillräckligt gammal för att faktiskt berätta VART dom har ont, är rätt skönt. Däremot är Elina i någon fas där det kan gå från att hon har ont i foten till att hon har ont i tummen till att hon har ont i bena och sluta med att hon har ont i magen på 5 minuter, sen har hon helt plötsligt inte ont någonstans längre. Men man märker rätt tydligt på henne när en smärta är befogad och då får hon givetvis den uppmärksamhet hon kräver.
Med mindre barn kan det bli otroligt frustrerande när de inte kan hantera en smärta eller uttrycka sig på ett sätt som vuxna förstår. Det är lätt hänt att det slutar med timmar av skrik och panik och en förälder kan klia sig i huvudet i bra många timmar innan man kommit fram till vad som är fel. Ofta drar man snabbt slutsatsen att 'hen har ont i magen'. Varför gör man så? Lättast att hantera? Jag vill tro att 9 av 10 gånger som en förälder tror att ens barn har ont i magen så är det något helt annat som är fel. Ja, jag vet inte, jag har faktiskt aldrig haft det problemet med mina barn. När Elsa var väldigt mycket mindre kunde hon skrika längre stunder på kvällar dom dagar hon hade fått allt för många nya intryck på en dag, då fick jag höra fler gånger än jag kan räkna att 'hon kanske har ont i magen?' men jag visste ju varför hon var otröstlig..
Jaha? Hur tusan kom vi in på magont helt plötsligt? Det jag ville komma fram till var ju helt enkelt att det är så mycket enklare när dom själva kan berätta vad som är fel. Nu senast hade Elina ont i munnen, och det dröjde inte speciellt länge innan vi insåg att hon hade ett munsår som inte syntes. Visst får man fundera lite även fast hon är tre och kan förklara bättre än mindre barn, hon har ju svårt att visa EXAKT vart det onda sitter. Jag trodde först att det var en ny tand påväg, sen trodde jag att en tand gått sönder för att det såg så ut, ett tag senare trodde jag att det var tvillingtanden som gjorde ont, vidare till att jag trodde att tandköttet var inflamerat innan jag tillslut insåg att det 'bara' var ett munsår.
 
Min fina fina tjej, du är ju så klok <3
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback

Den 4 februari 2013 visade sig det där plusset på stickan. Vi skulle bli föräldrar för första gången! Den 29 september samma år föddes en liten Elina. Året därpå, närmare bestämt den 13 juni 2014 plussade vi igen och vi tre skulle bli fyra och vår son Niilo föddes den 22 januari 2015. Samma år, den 25 september 2015 plussade vi för tredje och sista gången och vår minsting Elsa föddes den 13 maj 2016! Vår familj är komplett, välkommen att ta del av vårt liv!