Gravid med EDS del 2
När jag passerat vecka 20 i graviditeten blev allt helt plötsligt mycket lättare. Jag började tro att smärten eskalerat så pass att jag inte kände den längre. Men inflammationen i lederna var som bortblåst och smärtan var borta. Mycket vila gjorde susen!
Efter en tid att ha mått mycket bra och jämna kontroller på MVC och SMVC var jag säker på att det skulle gå vägen. Men vi disskuterade ändå möljigheten till abort eftersom jag var väldigt orolig för luxationer i höftlederna. Efter mycket om och men kom vi fram till att en vaginal förlossning var bättre eftersom jag har sämre sårläkning än normalt, men att en ortoped skulle närvara vid förlossningen.
Jag började en kurs och satt mycket stilla på hårda stolar vilket ledde till att jag åter igen fick problem. En sjukgymnast gjorde åter igen bedömningen att jag skulle bli sjukskriven på heltid och nu fick jag det äntligen beviljat av min läkare! Jag provade även tens som smärtlindring, något jag rekomenderar alla gravida med bland annat ryggbesvär!
Otroligt nog växte magen men höfterna höll. Inte en luxation i vaken höftleder eller knäleder under hela graviditeten! Läkarna var nog lika förundrad som jag.
När vi var framme vid förlossningen gick allt super fort! Jag hann inte ens tänke efter, det var först efter alltihop som jag insåg att min kropp höll ihop!
Jag tror mycket som alla säger. Min kropp var som gjord för det här. Min överrörliga hud hängde med så jag slapp bristningar och jag öppnades väldigt snabbt eftersom bäckenet bara hängde med.
Nu säger jag verkligen inte att alla med EDS skulle ha det lika lätt som mig. För jag tror nog att det är ytterst sällsynt att det går såhär bra för en patient med diagnosen EDS.
Trackback
