Elina
Elina, Elina, min fina.
Trotsen varade inte speciellt länge den här gången (peppar peppar). Hon kan fortfarande vara lite bångstyrig men inte som hon var för ett par veckor sedan. Visserligen vet jag att mina hormoner och min trötthet spelade in väldigt mycket, och dessutom är det ju väldigt kul att trotsa lite extra när man känner på sig att mamma är sårbar för tillfället.
Iallafall så har hon lugnat sig, vilket jag är tacksam för. Är man snäll mot mig så är jag snäll tillbaka, så är det bara. Så nu är hon tillbaka till sitt gamla goa jag igen. Jag är så glad över att jag har fått så lättsamma barn, det finns minsann inte mycket alls att klaga på. Så vi får väl se om vår tredje diamant sedan låter oss smaka på hur det är att vara småbarnsförälder påriktigt. Det återstår att se.
Orden bara springer ur munnen på Elina nu, och det är verkligen SÅ kul! Jag älskar att höra henne babbla och säga nya saker dagarna i ända.
Nu ska vi hämta hem skitongen från dagis och gå iväg på lek-dejt med Jenni. Vi missade ju hennes kalas i lördags, så vi tar igen det idag!
