Gravid med EDS del 3
För er nya läsare som missat det så lider jag av sjukdommen Ehlers-Danlos syndrom (EDS). EDS är en bildvävssjukdom som delas upp i sex olika typer, den typ jag har heter hypermobilitet, vilket innebär att mina leder är extremt överrörliga och håller sig inte på plats.
När jag var på specialist mödravården två dagar före Niilo föddes fick jag sagt att med största säkerhet kommer inte min kropp att klara en graviditet till, att jag borde fundera länge och noga på om jag borde skaffa fler barn eller överväga att sterilisera mig för att undvika ännu ett "misstag". Å andra sidan har min läkare sagt att jag bör sitta i rullstol egentligen på grund av en smärta jag borde ha i höfterna, men som förmodligen gör så ont att jag inte känner av det.
Jag blev tillsagd redan tidigt i min första graviditet att det kunde bli förödande mot slutet, men trots det har jag klarat av två! Dock med extrema smärtor i slutet av den andra. Skulle jag bli gravid igen skulle det förmodligen bli ännu värre än när jag väntade Niilo, och DET skulle nog inte min kropp klara.
Att vara gravid med EDS den här gången var defenitivt ingen dans på rosor. Jag hade ständigt ont och ville nästan inte stiga upp ur sängen. Jag vill inte råda någon med EDS att bli med barn. Bara för att jag klarat det två gånger betyder inte att en annan skulle klara sig halvvägs genom första. Det är extremt påfrestande, men är man envis så är man, och mina barn, min familj, är det finaste jag har. Jag ångrar inte en sekund.
