Älskade lilla pojke. När du var mindre så kröp du väldigt roligt! Du knuffade dig fram med ena benet, det var ytterst sällan du kröp "normalt". :) Vi väntade så ivrigt på dina första steg, men du ville minsann inte. När du väl började gå så hade du svårt med balansen väääldigt länge, du är nu närmare två år och vinglet har fortfarande inte upphört.

Att äta själv var inte heller någon hit, vi fick mata dig länge. Du vägrade till och med att ens hålla flaskan själv tills du var långt över året, men du älskade mammas närhet. <3 Otroligt mammig var du, LÄNGE! <3

Första leverfläcken dök upp under örat på vänster sida, sen fick du en på höger höft. I perioder från att du var väldigt liten så skrek du utan anledning, ett väldigt gällt skrik, antagligen för att testa rösten. Vi kallade det för en ny "skrik-period" varje gång. Men du var sällan arg, det var bara roligt att skrika. Ditt sätt att säga till storasyster när hon blir för mycket när du inte kan uttrycka dig är att bitas. När du blir arg på vuxna spänner du hela kroppen och skriker "nääääeej!!" sen skrynklar du hela ansiktet och stampar med ena foten i golvet, vi skrattar lika mycket varje gång!

Du har aldrig tagit napp, istället suger du på pekfingret, och använder örngott som snutte. Oavsett om man sätter ett örngott på kudden och du får en att gosa med så sliter du bort det som sitter på kudden iallafall.

Min älskade älskade älskade pojk! Vilka egenheter du har. Jag älskar dig så högt att ord inte räcker till!

 

Innan jag går och lägger mig går jag alltid in och stoppar om mina barn. Ofta sover han såhär, som en nyfödd. Mammas bebis <3