När Niilo föddes så föll det sig så naturligt att kalla Elina för storasyster. Men med Niilo är det annorlunda. Han har alltid varit lillebror så det känns fortfarande underligt att kalla honom för storebror i vissa sammanhang. Han är på ett sätt fortfarande min bebis och jag har svårt att förstå att han faktiskt också börjar bli stor. Ibland, eller ganska ofta, blir jag förvånad över hur mycket han faktiskt kan, även fast det är sånt som barn SKA kunna i hans ålder, men för mig är han fortfarande så liten! Jag måste försona mig med tanken att mina barn växer och utvecklas, dom kommer inte att vara små föralltid, hur mycket jag än skulle önska det.