Vi har det så jäkla bra här. Bara känslan av att öppna ytterdörren på morgonen och sätta sig på altanen med en kaffe och se när barnen leker i gräset ger mig ro. Vi är ute mycket och rör på oss, det tycker jag är viktigt. Barnen har verkligen aldrig tråkigt och sover som stockar om nätterna.

 

Iochmed amningshormonerna så tappar jag inge hår! Håret har blivit så tjockt att jag blir tokig och bebishåret (typ polisongerna och i nacken) har växt sig långt och krulligt. Jag fick nog. Så jag tog hjälp av min underbara svägerska och snaggade en undercut. Det är så skönt och enligt mig riktigt snyggt. För första gången på riktigt länge så trivs jag faktiskt. Det är fortfarande snyggt när det är utsläppt och minst lika snyggt när det är uppsatt. Frisyren är vågad, men huvudsaken är att jag trivs, sen struntar jag faktiskt i vad andra tycker.