I torsdags var vi hos barnmorskan på rutinmässigt besök igen. Jag skulle också ha varit hos en kurator, men jag fick avboka den tiden av olika anledningar. Men jag har mycket att prata om och reda ut i mitt huvud, så en ny tid kommer definitivt att bokas.

Efter kollen hos BM skulle jag till provtagningen och lämna en urinodling, tro fan inte att jag gick rakt in i en dörr påvägen in?! Jag har varit otroligt klumpig senaste tiden, ramlat i trappen, snubblat i gruset, stukat foten, sträckt låret, gått in i en dörr, vad händer här näst?! Tur nog har magen alltid klarat sig. Men pannan är blå och gör ont än, även fast det var två dagar sen, låret ömmar som träningsvärk och foten gör fortfarande ont i vissa rörelser.

 

Träffade upp min älskade sambo på stan sen iallafall och grät fortfarande floder efter smällen in i dörren.. hormonell? Ja.

 

Med bebisen var allt fint. Hon rör sig som hon ska och jag har än under mina tre graviditeter aldrig behövt söka för minskade fosterrörelser.

Mitt HB (järnvärde) låg fortfarande på stadiga 119, så det tackar vi för! Sockernivån var 5.6 och jag tycker det är lite konstigt eftersom jag (som alltid påväg till barnmorskan) smaskade godis och drack cola. Det verkar ju som att min kropp är i behov av extra socker med tanke på vilket otroligt sötsug jag har och hur mycket skit jag egentligen stoppar i mig, men trots det så är sockernivån alltid bra. Blodtrycket låg på låga 95/55 så det var ju också kanoners, hjärtat tickade på i 144 ungefär och magens SF mätte till 28, så vi ligger fint på kurvan!