Vilken skillnad det är från bebis till bebis. Vilket egentligen alla säger, men jag tror inte att man faktiskt riktigt förstår förren man står där med två barn, två helt olika individer.

Elinas första natt var hon otröstlig och jag som förälder visste inte vart jag skulle ta vägen, medans Niilos första natt var oväntat lugn.

 

Niilo skrek aldrig speciellt mycket på BB, bara ett par gånger under de 3 dygn vi spenderade där. Ville han något så pep han, eller gnydde lite, men skrek näst intill aldrig. Jag tyckte dock att det var lite vääääl tyst första natten och kommande dag, och min magkänsla hade rätt. Med tanke på att han var så tidig i födsel förstod han inte riktigt hur man skulle äta, sugreflexen kom inte igång ordentligt. Han kunde inte riktigt hålla kroppstemperaturen själv och var bara allmänt trött och seg. Han åt väldigt lite men kräktes en hel del. Han hade väldigt mycket fostervatten i magen som ville upp.

Jag gav mig inte. Efter intensiva försök och mycket träning fick han tillslut kläm på hur han skulle ta flaskan. Han slutade spy (mer än om han fått i sig för mycket mat såklart) och efter att ha fått legat en stund i värmesäng kunde han sen hålla kroppstemperaturen själv.

 

Det var mycket av hans mående som gjorde att vi inte riktigt fick åka hem så tidigt som vi önskat.

 

Jag var väldigt känslosam på BB och grät en hel del.