Förlossnings tankar
Det här inlägget hittade jag i mitt utkast. Det var egentligen tänkt att publiceras samma dag som Niilo föddes. Men ni kan ju ändå få läsa om hur jag tänkte innan förlossningen. Bilderna är tagna bara timmar innan förlossningen.
Jag har försökt att tänka mig den kommande förlossningen men det är så otroligt svårt att ens föreställa sig hur det kommer att bli eller hur det kommer att kännas. Att det kommer göra ont, ja, FRUKTANSVÄRT ont, det vet jag ju redan. Jag vet att smärtan är grotesk, men jag kan bara inte komma ihåg det, hur mycket jag än försöker. Direkt när Elina las på mitt bröst glömde jag bort smärtan, och dom minnena har lixom inte kommit tillbaka heller.
Dessutom gick förlossningen med Elina otroligt snabbt och mot slutet var det väldigt brutalt. Jag trodde att smärtan skulle ta mitt liv, men nu såhär i efterhand minns jag det inte som så farligt.
Jag är inte alls rädd för förlossningen, det var jag inte förra gången heller. Men nu är det nästan annorluna. En förlossning är det absolut häftigaste jag gjort i hela mitt liv, och jag ser egentligen jätte mycket fram emot att få gå igenom det igen!
Jag vill egentligen inte bli igångsatt, jag vill att det startar av sig själv, hemma, där jag kan slappna av. Sen får jag för mig att en igångsättning kommer ta otroligt lång tid, och då ser jag hellre att det kommer igång själv och förhoppningsvis går ännu snabbare än med Elina.
Bedövning då? Jag vill känna den smärta som en kvinna är byggd för att känna. Den bedövning jag vill klara mig på är lustgas, min bästa vän från förra förlossningen. Men eftersom jag blir igångsatt är jag rädd att jag så småningom kommer att be om mer bedövning iallafall..
