Har jag tappat stinget?

Nej, jag vet inte det. Däremot försvinner intresset för bloggen mer och mer. Jag har egentligen inte så mycket att skriva om och då blir det svårt att hålla bloggen levande. Den gångna veckan har varit fullspäckad av måsten och det har inte gjort det lättare att uppdatera.
 
Idag är det ju midsommar och tanken är att vi ska upp till Torekällberget för att fira med hela familjen och min älskade syster.
 



Måndag

ÄNTLIGEN måndag! Får man säga så ens? Vi har just tagit oss igenom det som kan ha varit den tråkigaste helgen i mitt liv! Vi har verkligen inte gjort ett smack mer än att gå två vändor till affären. Vädret har inte alls varit med oss och inte orken heller för den delen. Så vi har haft gnälliga, uttråkade barn här hemma som var MER än redo för dagis imorse.
Jag hade lite dåligt samvete för att vi inte har aktiverat oss alls men å andra sidan var barnen lika otaggade som oss föräldrar på att hitta på något..
Aja.. Ny vecka, nya möjligheter.



Att vara förälder

Jag tänkte skriva en hel roman om mina tankar kring att vara förälder. Men efter att ha skrivit många rader så raderade jag allt. Jag har faktiskt ingen lust att blotta mina tanker på det sättet även fast det kan vara nyttigt för många att läsa.
Jag hade förväntat mig föräldraskapet som rosa flufffluff, guld och gröna skogar, mysiga nattningar, skratt och konstant snälla barn. För även fast många säger hela tiden hur svårt/jobbigt det kan vara emellanåt så det det tyvärr sociala medier som har störst påverkan, och där målas det upp en bild om hur det är att vara förälder med tillgjorda bilder och söta leenden. Jag vet, för jag gör det själv. Men jag kan lova dig att bakom varje bild med ett gulligt litet leende så finns en svettig mamma som har kämpat i en timme för att få till just den bilden, tusen mutor och 300 griniga bilder. Ingen skriver om trots, skrikiga nätter, dåliga dagar, tårar och vägran. Det är viktigt att lyfta fram dem bitarna också frö att inte locka framförallt yngre tjejer till en på tok förtidig graviditet när dom egentligen inte vet vad tusan dom ger sig in på, för tyvärr är sociala medier såpass provocerande.
Ja, jag sa nyss att jag inte ville blotta min hjärna men nu delade jag med mig en liten del av mina tankar. Jag måste bara få ur mig, att även fast det är otroligt kämpigt vissa stunder så är jag duktig på att hålla ihop. Jag är ämnad för mammarollen och det vet jag nu. Jag är en naturlig mamma och jag är bäst för just mina barn.
 
Det jag vill få ut av det här inlägget är väl egentligen att det är svårt, det är tufft och kämpigt och ibland brister det totalt. MEN det är också det bästa jag har gjort <3



Den 4 februari 2013 visade sig det där plusset på stickan. Vi skulle bli föräldrar för första gången! Den 29 september samma år föddes en liten Elina. Året därpå, närmare bestämt den 13 juni 2014 plussade vi igen och vi tre skulle bli fyra och vår son Niilo föddes den 22 januari 2015. Samma år, den 25 september 2015 plussade vi för tredje och sista gången och vår minsting Elsa föddes den 13 maj 2016! Vår familj är komplett, välkommen att ta del av vårt liv!