Elina började få för sig att klättra ner i Niilos spjälsäng om kvällarna, vilket hade varit okej om hon hade kunnat ta sig därifrån själv, eller att Niilo hade kunnat gå ifrån om det blev för mycket. Men nu var inte så fallet utan det slutade alltid med att antingen Elina skrek för att hon var kissnödig, eller att Niilo skrek för att han var trött och ville sova ifred. Det spelade lixom ingen roll hur arg jag blev på henne eller hur många time out hon fick stå på, hon skulle minsann promt ner där!

Därför beslutade vi oss för att ta upp barnsängen från källaren. Nu kan Elina krypa ner hos lillebror bäst hon vill för nu kan hon gå därifrån själv, och Niilo kan lätt byta säng om storasyster blir för mycket.
Det som har varit lite jobbigt dock är att dom första tiden var uppe och lekte till 22, rev hela rummet varje kväll och gick ut ur rummet 700 gånger per kväll..