V.35 är här och det börjar göra fruktansvärt ont i bröstkorgen. Hon ligger precis som dom andra två har gjort i magen med ryggen på höger sida, och jag har ett tryck upp mot bröstkorgen på höger sida precis som mot slutet med de andra två. Det är lixom en anstängande brännande känsla, svårt att förklara.

 

Jag har skrivit en lista med småfix som måste göras innan förlossningen och fick lite smått panik. Det var en del, men jag ska nog hinna! Bara jag prioriterar och tar det viktigaste först!

Bebiskläderna är som sagt tvättade och alla sängkläder och filtar likaså, dom blev jag faktiskt klar med nu i veckan, även fast jag skulle ha tagit tag i det redan förra veckan.

 

Planeringen inför förlossningen är klar, vem som kör, vem som tar barnen, och vem som står som min backup. Sen är det skönt att jag har flera olika alternativ utifall att något skulle skita sig, vilket det oftast gör, ingenting går ju enligt planerna vid en förlossning iallafall, men det är skönt att vara någorlunda förberedd och har förvarnat alla inblandade! 

Nu är det ju visserligen ett par veckor kvar, men det känns bra att ha det mesta klart redan nu eftersom de andra två har haft så brottom till världen!

 

Rörelserna i magen har kommit till den punkt där det bara är jobbigt. Hon hickar flera gånger om dagen och nu önskar jag bara att hon kunde ligga till iallafall för 5 minuter. Varje rörelse skjuter som ett spjut i underlivet och de allra flesta rörelser gör ont och är obehagliga, det är inte riktigt den där 'mysfaktorn' längre. Tur nog så bökar hon inte på natten iallafall. Men jag ska absolut inte klaga! Jag är glad att hon rör sig, sålänge hon rör sig vet jag ju att hon mår bra <3