Med risk för att det kommer att handla mest om Niilo och hans första tid nu här på bloggen ett tag så vill jag ge Elina lite också. Så jag tänkte berätta om hur hon reagerat på lillebror än så länge.

 

 

När vi kom hem från BB satte jag mig på golvet direkt med Niilo i famnen för att Elina skulle få chansen att hälsa ordentligt, jag vill inte hålla henne ifrån honom alls egentligen, mest för att hon ska förstå att han inte är förbjuden i risk för avundsjuka. Elina gör inte så mycket, hon springer mest och pekar på honom hela tiden och säger "titta, titta!" Klappar på hans huvud ibland och skrattar. Till en början trodde hon nog att det var en docka, men jag tror att hon börjar förstå mer och mer att det är en ny liten människa som kommit in i våra liv och ska dela uppmärksamheten med henne.

Ibland blir hon ledsen, speciellt när jag matar Niilo, det är ju hennes stund. Hon brukar få sitta i famnen samtidigt och titta på babblarna så går det bättre.

Varje gång Niilo skriker springer hon dit fort som attan och skriker "Pappa, pappa!" Haha det är lite komiskt med tanke på att hon vet att det är jag som tar honom. Mamma säger hon enbart när hon är arg eller ledsen, annars är det bara pappa hon ropar efter.

 

Lämningen på dagis har varit lite småjobbig sen lillebror kom. Hon blir så ledsen. Jag vill inte att hon ska känna sig mindre värdefull. Jag försöker så gott jag kan att dela upp uppmärksamheten mellan barnen men det är inte så lätt när Niilo behöver lite mer nu såhär i början.

 

Mamma älskar dig bustroll!