Förlossnings tankar

 
 
Det här inlägget hittade jag i mitt utkast. Det var egentligen tänkt att publiceras samma dag som Niilo föddes. Men ni kan ju ändå få läsa om hur jag tänkte innan förlossningen. Bilderna är tagna bara timmar innan förlossningen. 
 
 
 
Jag har försökt att tänka mig den kommande förlossningen men det är så otroligt svårt att ens föreställa sig hur det kommer att bli eller hur det kommer att kännas. Att det kommer göra ont, ja, FRUKTANSVÄRT ont, det vet jag ju redan. Jag vet att smärtan är grotesk, men jag kan bara inte komma ihåg det, hur mycket jag än försöker. Direkt när Elina las på mitt bröst glömde jag bort smärtan, och dom minnena har lixom inte kommit tillbaka heller.
Dessutom gick förlossningen med Elina otroligt snabbt och mot slutet var det väldigt brutalt. Jag trodde att smärtan skulle ta mitt liv, men nu såhär i efterhand minns jag det inte som så farligt.
Jag är inte alls rädd för förlossningen, det var jag inte förra gången heller. Men nu är det nästan annorluna. En förlossning är det absolut häftigaste jag gjort i hela mitt liv, och jag ser egentligen jätte mycket fram emot att få gå igenom det igen!
 
Jag vill egentligen inte bli igångsatt, jag vill att det startar av sig själv, hemma, där jag kan slappna av. Sen får jag för mig att en igångsättning kommer ta otroligt lång tid, och då ser jag hellre att det kommer igång själv och förhoppningsvis går ännu snabbare än med Elina.
 
Bedövning då? Jag vill känna den smärta som en kvinna är byggd för att känna. Den bedövning jag vill klara mig på är lustgas, min bästa vän från förra förlossningen. Men eftersom jag blir igångsatt är jag rädd att jag så småningom kommer att be om mer bedövning iallafall..
 



Ett av världens vackraste barn!

Med risk för att det kommer att handla mest om Niilo och hans första tid nu här på bloggen ett tag så vill jag ge Elina lite också. Så jag tänkte berätta om hur hon reagerat på lillebror än så länge.
 
Förresten är inläggen fortfarande tidsinställda, vi har inte riktigt kommit igång med vardagen ännu ;)
 
När vi kom hem från BB satte jag mig på golvet direkt med Niilo i famnen för att Elina skulle få chansen att hälsa ordentligt, jag vill inte hålla henne ifrån honom alls egentligen, mest för att hon ska förstå att han inte är förbjuden i risk för avundsjuka. Elina gör inte så mycket, hon springer mest och pekar på honom hela tiden och säger "titta, titta!" Klappar på hans huvud ibland och skrattar. Till en början trodde hon nog att det var en docka, men jag tror att hon börjar förstå mer och mer att det är en ny liten människa som kommit in i våra liv och ska dela uppmärksamheten med henne.
Ibland blir hon ledsen, speciellt när jag matar Niilo, det är ju hennes stund. Hon brukar få sitta i famnen samtidigt och titta på babblarna så går det bättre.
Varje gång Niilo skriker springer hon dit fort som attan och skriker "Pappa, pappa!" Haha det är lite komiskt med tanke på att hon vet att det är jag som tar honom. Mamma säger hon enbart när hon är arg eller ledsen, annars är det bara pappa hon ropar efter.
 
Lämningen på dagis har varit lite småjobbig sen lillebror kom. Hon blir så ledsen. Jag vill inte att hon ska känna sig mindre värdefull. Jag försöker så gott jag kan att dela upp uppmärksamheten mellan barnen men det är inte så lätt när Niilo behöver lite mer nu såhär i början.
 
Mamma älskar dig bustroll!
 



Hej då BB!

Vi är fortfarande kvar i vår lilla bebis-bubbla, så fort vardagen kommer igång ordentligt igen kommer även bloggandet hålla lite högre standard. Men just nu kommer det att vara tidsinställda inlägg ett par dagar framöver.
 
Vi kom iallafall hem från BB i lördags. Vi blev hämtade av Niilos gudfar och hans mamma.
 
Stolt Gudfar
Redo att åka!
Såklart var storasyster med <3
Äntligen hemma med mina underbara barn <3



Den 4 februari 2013 visade sig det där plusset på stickan. Vi skulle bli föräldrar för första gången! Den 29 september samma år föddes en liten Elina. Året därpå, närmare bestämt den 13 juni 2014 plussade vi igen och vi tre skulle bli fyra och vår son Niilo föddes den 22 januari 2015. Samma år, den 25 september 2015 plussade vi för tredje och sista gången och vår minsting Elsa föddes den 13 maj 2016! Vår familj är komplett, välkommen att ta del av vårt liv!