.

Det har hänt lite i mitt liv som är allt för privat för att ta upp här. Det är en del jag behöver bearbeta.
Allt för jobbigt för att skriva ett inlägg.
Nu behöver jag spendera tid med mina barn och inte tänka på något annat än dem och mig själv.
Så jag återkommer.



outfit

En gammal men urtjusig outfit som jag inte visat ännu. Jag ÄLSKAR min långa kofta som jag köpte på selånger marknad! Jag är så kär så kär så kär och den lär användas tillls den blir så sliten att den går sönder.
 
 



Kränka en förälder

Jag har då aldrig blivit så kränkt i mitt liv.

Idag står Kringelfestivalen på schemat så vi håller på att göra oss iordning för att åka ner. Men först vill jag dela med mig av vad som hände mig i fredags.

 

 

Jag var en vända på stan i fredags med mina barn och kommer till busshållplatsen där en äldre dam sitter (skulle tippa på över 80). Hon blänger ordentligt på mig när jag ger Elina sin vattenflaska och vräker ur sig "Jaha, och i den där är det väl läsk eller något annat sött." "Nej då, det är bara vatten" svarar jag. Den gamla damen svarar med "Det var förvånande, ni unga brukar inte ha ett sånt förstånd om vad man stoppar i barn." Jag svarar inte utan fortsätter med mitt då hon fortsätter samtalet med "Jag måste bara få fråga hur du tänker? Det är otroligt själviskt att sätta barn till världen för att dina föräldrar ska ta hand om dom." Jag kontrar med "Mina föräldrar bor i Norrland". Hon svarar: "Ännu värre, du kommer hit och låter då barnens farmor och farfar gör jobbet, för dina föräldrar tvingade väl dig att flytta till honom. Eller än värre så har barnen inte ens samma pappa. Det är SJUKT hur det kan gå till i dagens samhälle, skamligt!". Jag börjar bli lite smått irriterad och svarar "Nej, jag tar så bra hand om dom själv som du ser, och barnen har samma pappa. Jag flyttade hit själv för att jag ville vara nära min man." Hon ger sig inte i sitt kränkande utan fortsätter att spy galla och säger "Fortfarande så är det riktigt korkat att skaffa barn tidigt, hur tänkte du? OCH TVÅ DESSUTOM?! Jag hoppas verkligen att dom blir omhändertagna". Jag försöker behålla lugnet men svarar att "Jag kände väl att jag var klar på ungdomsfronten och kände mig helt redo för att bilda familj" Nu skrattar hon åt mig och säger "HAHA! Klar på ungdomsfronten? Jag skulle tippa på att hon är två (pekar på Elina) så du kan ju inte varit äldre än 13 när du satte henne till världen! BARN SKA INTE HA BARN". Nu blev jag arg och svarade "Ursäkta? Jag är 24 år gammal, så jag är nog kapabel till att fatta mina egna beslut. När min dotter föddes var jag 22 år". "Jaha, ja men dåså"

 

Efter det tog samtalet slut. Alltså, en ursäkt kanske hade varit på sin plats?
Jag är uppfostrad till att respektera de äldre. Det har jag alltid gjort och lär alltid göra, allt jag ber om är att bli respekterad tillbaka! Det här är inte första gången en äldre har varit riktigt elak och betett sig så respektlöst gentemot mig. 
Annars brukar jag tycka att det är lite småkul att många tror att jag är så ung. Men när jag blir kränkt på det där sättet är det inte okej! Att döma mig i min roll som förälder genom att bara titta på mig och 'anta' min ålder, gör mig fruktansvärt arg. Åldern har dessutom inte ett skvatt att göra om man är kapabel som förälder eller inte. Men att dessutom önska mig olycka genom att säga att barnen borde tas ifrån mig, det sårade mig rejält.
Det är definitivt inte andras rätt att lägga sig i andras liv, oavsett om man har den åsikt att "det var bättre förr" och på så sätt ha rätt att yttra sig om vad som helst.

Jag väntade kvar och tog nästa buss..

 

På facebook började folk skriva att jag skulle ge igen, vara taskig tillbaka, höja rösten, ge henne en smäll osv. Men DET gör ju mig till en dålig förälder istället. Att behålla lugnet är det bästa man kan göra i en sån situation. Man kan säga ifrån, men med rätt ton. Men att själv bli aggresiv skulle aldrig gynna mina barn.

Jag fick också mängder med kommentarer innehålland "Du är en toppen bra mamma." Och ja, det vet jag att jag är. Det ska mycket till för att jag ska ändra min åsikt om det. Jag vet att jag är den bästa föräldern för just mina barn.

 

Jag var tudligen inte kapabel som förälder när jag var 15, men när hon fick höra att jag var 24 så var jag helt plötsligt lämplig? Det är ju sjukt..




Den 4 februari 2013 visade sig det där plusset på stickan. Vi skulle bli föräldrar för första gången! Den 29 september samma år föddes en liten Elina. Året därpå, närmare bestämt den 13 juni 2014 plussade vi igen och vi tre skulle bli fyra och vår son Niilo föddes den 22 januari 2015. Samma år, den 25 september 2015 plussade vi för tredje och sista gången och vår minsting Elsa föddes den 13 maj 2016! Vår familj är komplett, välkommen att ta del av vårt liv!