Jag fick frågan för ett par dagar sen om Elina aldrig är arg eller ledsen, eftersom jag aldrig lyfter fram de sidorna av henne i bloggen. Men självklart är hon det!

Anledningen till att jag aldrig skriver om att hon är arg utan bara om hennes glada stunder är ju ganska självklar. Det är ju de stunderna jag lägger på minnet.

Det skrivs faktiskt inte så mycket negativt om att vara förälder på bloggar och 99.9% av alla föräldra-bloggar får småbarns livet att låta som en dans på rosor, vilket det defenitivt inte är!! Nu har vi (som jag redan nämt tusen gånger) haft den otroliga turen att få ett väldigt lätt hanterligt barn på alla plan. När andra föräldrar kommer till oss och pratar om sömnlösa nätter och det besvärligaste momentet någonsin, att få ungen att sova i egen säng, så står vi där som frågetecken. Vi har aldrig haft de problemen, eller några problem alls for that matter. Men SJÄLVKLART har även vi haft tuffa stunder också, jag väljer bara att inte "klaga".

Jag vet bara om en ända blogg som ständigt pratar om hur jobbigt det är att vara förälder och ditten datten. För mig känns det som onödigt klagande. Den här personen går dessutom på ständiga events och på spa näst intill varje helg och får egentid som ingen annan, men klagar ändå. Det kan göra mig väldigt irriterad. Nog visst fanken är det jobbigt att vara mamma form time to time men det borde ju vara det bästa valet man någonsin gjort, så varför klaga och ständigt lägga fram hur jobbiga ens barn är??

Inte fasiken tänker jag sitta här och skriva om när mitt barn är sur och omöjlig.

 

Som du skrev själv så är det inte alltid "guld och gröna skogar" att ha barn, men jag kan inte säga att NÅGOT är negativt. Tycker man själv att det finns ens en ända sak som kan ses som "negativt" i ens barn eller i att ha barn över huvud taget, tycker jag att man har tagit fel beslut i att ens skaffa barn!